eglen

Kom hem alldeles nyss. Alla har bytt om och intagit sina platser i vardagsrummet.

Bara en grej. Det är nåns fot som luktar och jag misstänker en utav dem. Jag vågar inte säga något (risk för toffla på huvudet). Nu fattar ni nog vem jag misstänker.

Jag går nog till rummet.

G

För nån månad sedan hade jag en dröm. Tänk Avatar världen fast mycket finare. Jag var i en regnskog. Det fanns väldigt mycket vatten också. Flod eller fors kan inte skillnaden på sånt. Vi säger fors. En riktig brant sådan.
Tänk sedan skidlift. Över forsen. Tänk sedan mig sittandes på liften och åka skidor över forsen med en himla fart.

Jag var inte ensam. Min kompis var med. Hon den tredje utav oss som inte bloggar. Vi tävlade och försökte hinna ikapp varandra. Forsen tog aldrig slut och vi bara åkte och åkte. Eller det kändes som att vi flög.

Tyvärr så fanns det ett mål (som jag förövrigt kom fram till först). Då helt plötsligt var vi i Tyskland. Vi gick in till ett café där en massa nasse tyskar var. Den största nasse tysken i rummet, en lååång man som var lika bred fick syn på oss och började röra sig åt vårt håll. Han kom fram till min kompis och började trakassera henne. Han slog hennes huvud. Jag kände hur arg jag blev och fast än jag var rädd som en råtta ställde jag mig framför honom (jag nådde inte ens till hans bröst) och skällde ut honom gråtandes. Strax därefter vaknade jag och märkte att mitt ansikte var dränkt i tårar.


Vilken vändning drömmen fick ellerhur? Jag drömmer nästan varje natt och alla drömmar vänder hej vilt. Helt sjukt. Men heey, jag får underhållning under sömnen!


/ G

När vet man att man har blivit tråkig på riktigt?

När dagens höjdpunkt efter en jätterolig träff med vännen är att Maxi har bokrea!

Jag och E blev som galna. Vi var där en kvart innan stängning och då fick vi syn på deras stora bokrea. Vi gick runt som galningar och blev sjukt glada när vi såg en bok vi gillade. Vi köpte böcker som vi redan har läst bara för att. Det är ju rea halloow. Man tjänar egentligen inte på reor utan tvärtom. Man köper sådant som man egentligen inte skulle ha köpt.

Innan höjdpunkten så var vi ute och åt. Vi satt ca 2 timmar tills en utav personalen kom och sa "e ni fortf kvar? Rekord!...(pinsam stund)...Kan jag bjuda på kaffe?"

Vi tackade nej. Sen så kläckte jag ur mig en kommentar "han ser ung ut". Självklart tolkar E det som om jag mena "mmm lammkött". MEN NEJ!! Jag tyckte bara att han såg så ung ut. Liten alltså.

/ G

Efter många tråkiga dagar så kom äntligen en rolig. Iförsig så blir dagen som man själv gör den till.
Tidigt på eftermiddagen ringde jag kompisen och frågade om vi skulle på en föreläsning. Ja sa hon. Iochmed ovädret så gick vi ut hemifrån tidigt. Som tur kom vi fram utan några förseningar.

Under tiden satt vi och åt i Subway. Han som jobbade där var jättetrevlig. Har ni tänkt på hur mycket bra personal betyder för ett företag? Vi fick kakor och rabatt. Han vet hur man ska imponera på mig.

När klockan närmade sig 17.00 började vi gå mot salen. Tyvärr kunde inte föreläsaren komma pga vädret. Först blev jag ledsen men vi fick en bra dag ändå. Jag lärde känna många nya människor och det var en sån fin stämning och lugn i gruppen. Sånt gör mig glad. Att se hur människor pratar med varandra på ett fint sätt. Deras respekt. Deras tålamod gentemot varandra. Sånt gör mig så lycklig.

På vägen hem skulle vi skjutsa hem en tjej som var engelsktalande. HAHAHA. Jag envisas med att prata fast än jag inte kan hantera språket. Alltså det går bara inte. Ibland var jag så otydlig (dålig) att hon vände sig bort och tittade ut genom fönstret. Hon trodde väl att jag snackade svenska eller nått och att det inte var riktat mot henne.
Inte nog med det så ska jag försöka ta hennes e-mail adress. Hon bokstaverar så fint och jag tittar snabbt på E (tolk). Det slutade med att E tog min telefon och skrev ner tjejens e-mail adress. Pinsamt men vad ska man göra.

Om jag ska förklara lite snabbt vad rubriken innebär då. Förut älskade jag att gå ut. Bara att sitta ute någonstans med kompisarna och inte göra någonting. Snacka strunt saker i något cafe. Men numera finner jag det så onödigt. Det känns som bortkastade timmar. Jag älskar att umgås med mina vänner men jag vill helst att det sker i samband med något vettigt. Som exempelvis föreläsningar, shopping (daaa), gym och... andra vettiga saker som jag inte kommer på just nu.

/ G

Börjar bli less på att vara ensam hemma. Är alltid det fram till kl 17.00. Sova ut kan jag inte heller göra då mamma kommer hem under sin lunch och väcker mig.
Jag funderar på att köpa en hård och oskön säng så jag sover mindre.

Hur som helst. Idag ska vi få gäster. Det betyder att jag måste upp o städa. Om jag vill leva längre än fram tills kl 17 idag alltså.

Kom precis hem efter ett träningspass och en låång promenad.
När vi tränade diskuterade vi med några andra tjejer om hur man tränar rätt. Enligt mig så ska man köra en muskelgrupp per dag. Alltså måndag ben, tisdag armar, onsdag rygg osv.. Men enligt de andra så ska man köra en hel vecka armar, en hel vecka ben osv. Någon som vet det rätta?

Efter att ha tränat o pratat klart gick vi därifrån. För att komma ut måste vi passera det stora gymmet där det är blandat med tjejer och killar. Främst killar. Förlåt men GUD VAD DET STINKER DÄR. De har största rummet men trots det så stank det. Vårt rum e pyttelitet i jämförelse men det luktar gott!

Så snabbt vi kommit ut därifrån gick vi o köpte redbull och choklad. Följt av en lång och mysig promenad. Vad folk än säger så är vintern helt underbar.

Nu sitter jag och har ingenting att göra. Jag borde plugga lite.. Eller kanske städa mitt rum, dammsuga, fixa köket eller badrummet...

G

Jag har så ont i huvudet just nu. Tog en ipren nyss. Brukar sällan ta tabletter för de skrämmer mig som fan. En liten vit plupp, hur kan den göra så att jag inte får ont längre?
Tar den verkligen bort smärtan eller gör den så att jag inte känner den? Om den bara gör så att jag inte känner den, gud vad hemskt. Jag lurar alltså min hjärna. I vilket fall så hjälpte tabletten inte alls..

Förutom att ha tänkt på det här har jag tränat tillsammans med kompisen idag. När vi var klara med träningen satt vi o "strechade" (jag gör aldrig det). Då berättade hon en rolig grej. Hon hade varit i moskén för någon dag sen. Där satt hon tillsammans med några tjejer. Ena tjejen hade kollat ner på våningen under och sett att killarna har små bord för att kunna läsa koranen (ett litet bord vet inte vad den heter).
Varför har inte tjejerna sånna bord hade hon frågat. Ena tjejen hade kvickt och seriöst svarat "det är för att vi är förtryckta".

Jag vet inte er men jag garvade ihjäl mig när jag hörde det här!

/ G

När mina bröder var yngre var de mycket busiga. Man kunde inte få stopp dem, de hittade alltid på nya saker att göra. Mina barbiedockor hade stängdigt avbitna tår och naglar. Mina kompisar och jag fick aldrig lugn och ro, de kunde närsomhelst hoppa ut ur en garderob då vi va i rummet. Mina sparade godsaker blev alltid uppätna. Allt som var mitt var borta. De var som pyrajor. Allt som de rörde, förvann.

En gång hade de velat gå hem till faster, vilket vi gjorde ofta. Faster tyckte synd om min mamma som var tvungen att ha koll på fyra barn.

Denna konversation ägen rum efter att min mamma misslyckats övertala dem till att stanna hemma. Ni får tänka på att tvillingarna var mycket små, och mamma lite desperat.

Mamma: Åå jag döör. (så hade hon, lagt sig på golvet och spelat död)
Tvilling 1: Tvilling 2, mamma har dööött. (går fram och sätter sig bredvid mamma)
Tvilling 2: Ähh och om hon dör, kom så går vi till faster.

Mamma hade direkt efter det mirakulöst väckts till liv igen

När jag hör att folk inte äter frukost på morgonen blir jag alltid chockad. Hur?
Jag måste ha frukost när jag vaknar. Det funkar inte annars. Även om jag är försenad till något så äter jag alltid i lugn och ro..sedan stressar jag.

Jag minns när vi hade nationella proven i årskurs nio. Denna dag så var det matte provet. Jag hade vaknat exakt då det skulle börja och jag bodde bokstavligt talat 10 sekunder från skolan. Men vad gör jag? Först en skön frukost och sedan en skön dusch. Juste, dusch är också ett måste. Det här är nog min enda rutin i livet. Annars hatar jag rutiner. Det gör jag verkligen.

Efter att jag var klar med mina rutiner hade jag gått till centrum för att köpa läsk. Till sist så gick jag till provet. Satte mig och gjorde den i lugn och ro. Jag gillar inte att stressa.

Jag har nu slutat för dagen. Eller jag har inga fler föreläsningar. Men jag är fortfarande kvar i skolan..
Jag sitter i ett datarum i skolan, den här är ganska liten. Tänkte göra klart några uppgifter som jag måste. Ville inte gå hem än, det blir inte gjort om jag är hemma.

Jag har käkat min lunch här.



Ja den ser rutten ut.. Å det var den oxå.

Folk börjar komma in i datarummet.. Jag gillar inte det så mycket. Speciellt om jag ska kolla på bloggar. Eller ruttna saker som jag inte vill att folk ska se. Dataskärmarna är så stora så att det är omöjligt att dölja ngt. Istället sitter jag och har det obekvämt. Vänder och vrider, minskar på rutorna. Men man får inte heller verka för mysko eller weird. Jag måste försöka verka normal.
Jag får väl börja med min uppgift på riktigt nu.

Igår fick vi se på dokumentärfilmen, kärlekens mirakel.. Den handlade om hur ett foster utvecklades under 9 månader..
Man fick se ganska mycket. Det var väldigt intressant att se hur kroppen byggdes upp. Man såg hur ett par celler i kroppen började dunka.. sen bildade dessa tillsammans ett hjärta.. små dunkande celler alltså.. Man kan inte sluta beundra allt.

Man fick se hur barnet såg ut. Man kunde se ansiktsdragen,  ja det mesta..
Hörde innan filmen att den gjordes med aborterade fostrar. Jag menar huuur, hur kan man göra ngt sånt? Hur kan man göra abort? När är ett foster ett barn?.. När får man rättigheterna. Varför räknas dessa inte som liv. De e ju det. Varför är det okej att ta dessa liv, när att ta ett liv är förbjudet. När får man rätten att vara en människa?
Räcker det inte med dem dunkande cellerna som snart ska bli ett hjärta?

Här om dagen så var jag inne på egoinas.se. Där stod det att man kunde skicka ett sms till ett nummer och få en gratis drömsemla.

 Så här ser drömsemlan ut. Eller?

Idag gick jag för att hämta ut min drömsemla. Gud vad besviken jag blev. Så ful den var. Den liknar allt förutom en semla. Bara för det gick jag förbi maxi för att köpa riktiga semlor.


 

Juste, jag hatar semlor egentligen.

                            

Så ser det ut nu. Jag har tagit bort plåstret.. Töntiga G som e feg o inte vågar barnlekar..

I mitt förra inlägg skrev jag att jag var gråtfärdig. Detta fick mig att tänka på en grej som hände för någon vecka sedan.

Det var en morgon (kl var ca 11-12) och jag sov. Jag sover vääldigt djupt. Långt ifrån hör jag att min telefon ringer. Ett flertal gånger. Sedan hemtelefonen. Jag sover vidare utan att svara, känns omöjligt att ens röra på mig just då. Efter ett tag hör jag ett annat ljud. Nämligen dörren som plingar. Den som plingar gör det ORDENTLIGT.

plingplingplinggggggplingplingpling.

Jag går upp och öppnar dörren direkt. Ni vet ju hur det blir när man går upp ur sängen för snabbt. Man ser typ ingenting. Så blir det även denna gång. Jag ser ingenting. Där står iallafall min barndomskompis som pratar. Jag hör nästan inte vad hon säger. Det låter typ "din galning jag har ringt dig hundra gånger jag har ringt till din mobil till ditt hem och jag kommer inte in genom porten men en annan familj öppna dörren jag är försenad tilljobbet villken tur att någon öppnade dörren...................". Fast allt detta säger hon snabbare än dr dre. Någonstans däremellan ger hon mig en fet kram och en stoor blomma.

Jag fattar ingenting och inte ens ett enda ord kommer ifrån min mun. Innan jag ens har fattat något hoppar hon in i hissen och drar. Jag står stilla och tänker vad som har hänt... tills jag hör en bil tuta. Så som man brukar tuta när det är bröllop.

Jag går ut till balkongen för att se vad det är. Vem om inte min barndomsvän? Självklart! Hon tutar tills jag inte kan se henne längre. Jag är så chockad att jag inte ens märker att jag står i snön helt barfota.
Så snabbt jag kommer in i lägenheten igen känner jag hur jag börjar gråta.

Detta var en sån fin överraskning och jag blev så rörd. Jag grät över hennes blomma, hennes fina grattiskort(körkort) och över att jag inte kunde få ut ett enda tack under all chock.

G

bowling är inte det enda jag är bra på! jag har några enstaka dolda talanger.

Det finns faktiskt en grej som jag bokstavligen tror att jag är bäst på. Bäst i världen alltså. Iallafall top 10. Jag menar allvar. Det är det där fotbollsspelet. Eller fotbollsbordet. Jag kan möta vem som helst utan att ens tänka på att förlora. Det har hänt att jag har förlorat några enstaka gånger men de hade änglavakt eller något. Måste ha varit så.
Är det någon som vågar utmana mig?

Juste, sen är jag en riktig röjjare på röj! BEVIS NEDAN

Detta är ett gammalt resultat. Tänk bara hur grym jag är nu

Jag minns när jag flyttade hemifrån. Fan vad roligt det var tyckte jag i början. Det var jag och två kompisar från gymnasiet som flyttade tillsammans. Det var typ en port mellan oss. De första dagarna kändes allt så roligt och vi ÄLSKADE det. Vi kunde åka till skolan 3 på natten och springa runt där. Eller gå till någon datasal där vi alla spelade spel mot varandra (finns inget annat att göra i Gävle och festa är inget alternativ).
Eller jo en gång gick vi på en kårfest. Stannade fem minuter och stack.

Eftersom att jag vet att jag är lite hemsjuk så tog jag alla möbler från mitt riktiga hem och möblerade den nya lägenheten med dessa. Vi passade på att förnya möblerna här hemma hos mamma då.
Så lägenheten i Gävle såg exakt likadan ut så som det gjorde hemma.

Det hjälpte ingenstans ska ni veta. Efter ett tag började jag må riktigt dåligt. Det var inte lika roligt att vara själv hemma, äta skräpmat, umgås med folket där (det var två killkompisar från gymnasiet förresten, så jag saknade mina tjejer otroligt). Umgicks inte ens med en endaste tjej.

Jag brukade ringa hem flera gånger varje dag. Åkte hem minst varje helg. Oftast var jag i Gävle kanske 2-3 dagar i veckan. Ibland kunde jag strunta i att åka dit på flera veckor. Efter två år flyttade jag tillbax.

Jag vet inte om det var fel stad, fel människor eller fel på mig? Samma sak, när jag är hemma hos andra vill jag hem ganska så snabbt. Ibland är det jobbigt.

Kollade på gamla bilder från datorn nyligen. Hittade bilder från en Tysklands resa. Vi skulle på några konferenser där borta. Bo skulle vi göra i ett vandrarhem. Eller ett mindre bra hotell.

Väl på plats fick alla sina nycklar och började gå upp till sina rum. Jag och den tredje delade ett rum och E och 87an delade ett annat rum.

Först gick alla vi tjejer till Es och 87ans rum. Två sängar en tv och en toa med dusch. Så simpelt som möjligt. Få en bild framför er. Sen gick vi till några andra tjejers rum. Likadant där. Efter ett tag vände jag mig mot den tredje och sa "kom så går vi till vårt rum och packar upp". Vi letade ett tag men sen hittade vi rummet. Det var lite mer avlägset. Jag öppnar dörren och ser ingenting framför mig. Eller jo, en hall. Hmm. Sen går vi in och förbi hallen. Det första vi ser är en jacuzzi! Vi börjar asgarva. Resten av rummet var jättestort. Vi hade ett minikök, en balkong som var större än rummen de andra fick, bord och stolar, garderober och en TV med alla kanaler* (fick vi reda på en kväll). Vi hade också en romantisk gardin som vi drog för när vi ville sova.

Gud vad mycket vi skrattade och gud vad de andra blev avundsjuka! Gruppledaren blev också chockad.


*En natt när den tredje duschade hade jag inget att göra så jag satte på TVn. Det skulle jag aldrig ha gjort. Den stängdes av så snabbt den sattes på kan jag säga.
Först nekade jag vad jag sett men efter att min kompis kommit ut ur duschen var jag tvungen att lätta på hjärtat.



romancee

jag blir tvättad.. alla vi tog bilder runt jacuzzin. Ensam, i grupp, två och två, sittandes, liggandes. Hahaha.

G

Fick precis höra att min barndomsvän har varit med om en trafikolycka. Jag kunde känna hur mitt hjärta voltade.
Som tur så är hon oskadd. Dock blev bilen förstörd. Hon får kallas för M här på bloggen.

M och jag har varit vänner sedan jag minns mig själv. Våra föräldrar är bästa vänner.
Hon vet nog allt om mig och jag om henne. Det som är pinsamt är att hon har varit med om kanske 80% av alla gånger som min mamma har skällt ut mig, slängt tofflor och allt som tillhör. Ibland fick vi stryk samtidigt när vi var mindre. Då satt vi i våra rum o grät tillsammans och beklagade oss för varandra. Hahaha det var tider det.

Idag är hon 19 och jag 21 år. Vi kan fortf få smällar av våra mammor! Fast nu har vi ju lärt oss hur man skyddar sig så de får ta och komma på något nytt. Vi vet alla deras moves.. blir liksom tråkigt..

/ G

hmm ja gjorde faktis lite läxor idag. jag gjorde ena, skickade in den. sen skulle jag göra klart andra men min mic. word fungerade inte så ja gjorde inte tänkte att jag skulle göra i skolan imorgon.

Nu när jag tänker.. kunde jag skrivit den tredje uppgiften på andra programmet, men det kom jag inte på..
imorgon e de skola.. ska gå lägga mig nu :D

E :D