eglen

Jag minns när jag flyttade hemifrån. Fan vad roligt det var tyckte jag i början. Det var jag och två kompisar från gymnasiet som flyttade tillsammans. Det var typ en port mellan oss. De första dagarna kändes allt så roligt och vi ÄLSKADE det. Vi kunde åka till skolan 3 på natten och springa runt där. Eller gå till någon datasal där vi alla spelade spel mot varandra (finns inget annat att göra i Gävle och festa är inget alternativ).
Eller jo en gång gick vi på en kårfest. Stannade fem minuter och stack.

Eftersom att jag vet att jag är lite hemsjuk så tog jag alla möbler från mitt riktiga hem och möblerade den nya lägenheten med dessa. Vi passade på att förnya möblerna här hemma hos mamma då.
Så lägenheten i Gävle såg exakt likadan ut så som det gjorde hemma.

Det hjälpte ingenstans ska ni veta. Efter ett tag började jag må riktigt dåligt. Det var inte lika roligt att vara själv hemma, äta skräpmat, umgås med folket där (det var två killkompisar från gymnasiet förresten, så jag saknade mina tjejer otroligt). Umgicks inte ens med en endaste tjej.

Jag brukade ringa hem flera gånger varje dag. Åkte hem minst varje helg. Oftast var jag i Gävle kanske 2-3 dagar i veckan. Ibland kunde jag strunta i att åka dit på flera veckor. Efter två år flyttade jag tillbax.

Jag vet inte om det var fel stad, fel människor eller fel på mig? Samma sak, när jag är hemma hos andra vill jag hem ganska så snabbt. Ibland är det jobbigt.