eglen

Igår var jag och min syster i stan. Hon ska ha bal snart så vi var på jakt efter en klänning. Jag gillar faktiskt inte att shoppa sådär jättemycket. Så det första jag gjorde i varje butik var att hitta någonstans att sitta. Det slutade med att vi köpte två klänningar för att hon inte kunde välja mellan dem.

Höjdpunkten av dagen var hemvägen. När jag stämplade remsan vid spärren frågade mannen vart jag skulle åka sen började han förklara för mig hur jag skulle åka. Jag trodde att han drev så jag skrattade. Jag kan väl hitta vägen själv liksom. Men han skrattade inte. "Du är allvarlig?" frågade jag.

Vi fick ta en längre väg pga en olycka. Vad jag har fått höra så var det en kille som hade tappat sin mobil på spåret. När han hade hoppat ner för att ta upp den hade han blivit påkörd av ett tåg.

Hemskt. Ena sekunden står han där och leker med sin mobil. Helt ovetandes om att han ska dö om mindre än en minut. Nästa minut är han död.

Tåget som vi fick ta var fullsatt. Jag fick stå upp. Det gjorde ingenting för jag var ändå helt borta. MEN om en hund får för sig att sitta/stå/ligga bredvid mig, DÅ gör det någonting! Av alla människor på tåget så stod den och åmade sig mot mig. Det fanns inget jag kunde göra så jag bet ihop.
Jag gillar inte hundar.