vårt liv
Ja ja suger.. :D .. Fan G. Ja måste komma ikapp dig. Jag måste skriva saker om mitt liv som är intressant. Problemet är bara att det INTE händer något alls. Jag har skola framotillbaka.
Mmm G tycker jag ska skriva ett minne eller ngt.. G borde vara i den.. Va ska det va då.. Mitt första minne av henne, nej.. Mm vi har gjort mycket ihop.
Vi fick alltid be Gs mamma om lov. Bio, promenad, shopping, telefon.. ja allt typ. Eller allt, inget typ. Nuförtiden e jag pro på övertalning. Jag har bönat o bett mycket. Jag kan oxå höra på hennes mammas röst om vi inte har någon chans. Då e det bara tack o hej.
Fan hahah jag skäms ibland när jag tänker på det här..
Jag o G ville ut. Men G fick inte.. Hon trodde att de skulle funka med ett sms från min sida. Jag smsa hennes mamma o körde ett fiffigt tal (trodde jag). G var i hallen och gömde sig. Jag hörde på telefonen att mitt sms gick fram. G stod i sin hall o ja i mitt rum, i hopp om att få gå ut. Vi vänta flera minuter.. Normalt brukade Gs mamma, efter ett tag, ropa " G, kom hit..".. o sen typ skratta o säga du får gå ut.. Vi väntade det kom inget rop. Jag satt i mitt rum o rodnade, jag skämdes otroligt... Sen dess tror ja inte att jag har bett hennes mamma.. Eller jag har nog det.. Det var bara inte så länge sedan det där hände.. Det har säkert inte ens gått ett år.. Som ni förstår så fortsätter det här än idag.. efter snart 10 år
Mmm G tycker jag ska skriva ett minne eller ngt.. G borde vara i den.. Va ska det va då.. Mitt första minne av henne, nej.. Mm vi har gjort mycket ihop.
Vi fick alltid be Gs mamma om lov. Bio, promenad, shopping, telefon.. ja allt typ. Eller allt, inget typ. Nuförtiden e jag pro på övertalning. Jag har bönat o bett mycket. Jag kan oxå höra på hennes mammas röst om vi inte har någon chans. Då e det bara tack o hej.
Fan hahah jag skäms ibland när jag tänker på det här..
Jag o G ville ut. Men G fick inte.. Hon trodde att de skulle funka med ett sms från min sida. Jag smsa hennes mamma o körde ett fiffigt tal (trodde jag). G var i hallen och gömde sig. Jag hörde på telefonen att mitt sms gick fram. G stod i sin hall o ja i mitt rum, i hopp om att få gå ut. Vi vänta flera minuter.. Normalt brukade Gs mamma, efter ett tag, ropa " G, kom hit..".. o sen typ skratta o säga du får gå ut.. Vi väntade det kom inget rop. Jag satt i mitt rum o rodnade, jag skämdes otroligt... Sen dess tror ja inte att jag har bett hennes mamma.. Eller jag har nog det.. Det var bara inte så länge sedan det där hände.. Det har säkert inte ens gått ett år.. Som ni förstår så fortsätter det här än idag.. efter snart 10 år
Kommentarer
Trackback
