eglen

Idag var det dags för fästingspruta nummer tre. Jag är otroligt rädd för sprutor. Alltså, jätterädd. Jag måste hålla någon i handen, måste räkna till tio, måste få ett sött klistermärke, ja allt sånt.

Så idag var det dags som sagt. Jag satt i ett av rummen och väntade på att mannen med sprutan skulle komma. En kvinna såg mig sitta där och vara rädd så hon började prata med mig. Okej om hon hade sagt snälla saker men det hon sa var "Alltsåå.. jag ska inte sitta o säga att det inte gör ont för det gör det ju..". Jag försökte lätta på min rädsla och sa "men du lever ju så det kan inte vara så farligt". Först skrattade hon men sen satte hon igång och förklarade för mig hur hemsk en spruta är och hur ont det gör.

Men jag överlevde.


Juste sen sa hon att jag inte behövde skämmas för att jag är så rädd. Tydligen så är nästan alla så rädda som jag. Jag skämdes inte ett dugg. Brydde mig inte ens om hur fånig jag såg ut. Jag är ju förfan skitskraj! Då skrattade hon igen..