eglen

Idag gick jag till banken för att dra ut pengar och växla (min mamma har en vana att spara 10 och 5 kronor). Men vem ser jag där? Es lillebror! När det var min tur så hamnade jag hos Es brors kassa. När jag sa att jag ville växla så sa han att man var tvungen att lägga i mynten i sånna myntrör. "Ok jag sätter mig och fyller rören och sen kommer jag tillbax" sa jag.

Faan säger jag bara! Så pinsamt det var att sitta där och hålla på i en evighet (kändes det som). Sen att det låter så himla mycket av mynten gör inte saken bättre. När jag äntligen blev klar tog jag en nummerlapp och väntade på min tur. Es bror syntes inte till och jag hoppades att jag skulle hamna hos någon annan. Ni kommer snart förstå varför..

Jag hade nummer 114 och turen var hos 113. Alltså min tur nästa gång. Huuh tänker jag, nu slipper Es bror se alla mina mynt. DÅ ser jag honom och han nickar åt mig att komma dit. Happ då är det bara att svälja stoltheten och gå fram. Jag tar ut alla rören med mynt och han börjar skratta. "Hur gick det här till? frågar han skrattandes. Jag hör mig själv skylla allt på min mamma och förklara att jag absolut inte har nått med det o göra.

Hur mycket mynt var det då kanske ni undrar? Jo, 6500 kr...

/ G