eglen

När mina bröder var yngre var de mycket busiga. Man kunde inte få stopp dem, de hittade alltid på nya saker att göra. Mina barbiedockor hade stängdigt avbitna tår och naglar. Mina kompisar och jag fick aldrig lugn och ro, de kunde närsomhelst hoppa ut ur en garderob då vi va i rummet. Mina sparade godsaker blev alltid uppätna. Allt som var mitt var borta. De var som pyrajor. Allt som de rörde, förvann.

En gång hade de velat gå hem till faster, vilket vi gjorde ofta. Faster tyckte synd om min mamma som var tvungen att ha koll på fyra barn.

Denna konversation ägen rum efter att min mamma misslyckats övertala dem till att stanna hemma. Ni får tänka på att tvillingarna var mycket små, och mamma lite desperat.

Mamma: Åå jag döör. (så hade hon, lagt sig på golvet och spelat död)
Tvilling 1: Tvilling 2, mamma har dööött. (går fram och sätter sig bredvid mamma)
Tvilling 2: Ähh och om hon dör, kom så går vi till faster.

Mamma hade direkt efter det mirakulöst väckts till liv igen