eglen

Jag och mamma har varit sura på varandra i tre dagar nu. Egentligen är det inte mitt fel men jag vet att jag borde tiga och HÅLLAKÄFTEN. Varför är det så svårt? Dör jag om jag är tyst?
Men som alla andra gånger kan jag inte det. Allt hon säger, säger jag tillbaka. Det värsta är att jag inte känner mig ångerfull förrens det blir bra av sig självt.

Som nu.

Vi tjafsade. Hon sa att hon inte ska köpa en bil till mig. Jag sa "Och! Som att jag vill ha".

Igår natt ringde en vän och sa att hon hittat en bil åt mig. Jag sa det till mamma strax innan hon skulle sova och då sa hon "du borde sagt att vi inte ska köpa". Jag kokade.

Idag väcker hon mig 7 på morgonen och säger att jag ska göra mig redo till kl 2 för att vi ska gå och titta på bilen och eventuellt köpa den.

Ånger, ånger, ånger!