den
ibland är jag stark, det är då den är med mig. ibland minskar den, det är då jag är som svagast.
jag känner mig fridfull när den är med mig, mest då den är som starkast. jag känner oron och rastlösheten, mest då den är som svagast.
jag vill alltid att den ska vara stark, att känslan ska hålla, värma mig, vara för evig, tills jag ej längre behöver. jag hoppas alltid att jag ska vara stark.
jag faller ibland, hoppas att jag aldrig ska falla. gropen är ljup, gropen är kall. man känner rastlösheten, tomheten, man känner oron. jag hoppas att jag aldrig ska falla igen.
jag hatar att jag kan falla, jag hatar att den är svag
ibland ökar den, då är det som underbarast. att bara vara där för evigt, att stoppa stunden, fånga den, fängsla den i sig själv,
Att vara så stark så att man aldrig faller, att vara fridfull så att man aldrig fryser igen.
