eglen

snälla skäm inte ut mig nu och lämna en liten kommentar efter detta inlägg.

Jag tänkte ta upp min barndom med er. Eller rättare sagt alla mina "roller" genom min barndom.
Idag känner jag att jag har hittat min identitet men jävlar vilket tjat det var om det här med identitet i skolan. Och jävlar vilken resa det har varit tills jag hittat min identitet!

3-6 år var jag ett barn som helst lekte själv. Jag hade inga syskon och inga kompisar för jag gick inte på dagis. När jag gick ut till parken ogillade jag att dela med mig mina hinkar och spaden. Jag gungade lite åkte lite rutschkana sen gick jag hem. Jag gillade redan då att ta promenader helt själv (vilken unge gillar sånt??)

6-12 år började jag skolan. Jag kunde inte svenska. Men jag kunde läsa och skriva. Det lärde jag mig själv hemma! Jag fick min bästis (hon som vi brukar nämna som den tredje). Jag hade precis fått en lillasyster också. Jag älskade det. Jag var en smart unge men också väldigt snäll, för snäll. Jag blev tillsammans med en kille när jag gick i årskurs tre! Cpstörd. Jag kände mig så cool. Jag hann tillochmed bli otrogen i denna årskurs! Hahaha. Två killar som var mest poppis i klassen och sedan jag. De bad mig välja ena utav de och jag var sååå deprimerad över detta.

12-14 började jag högstadiet. Här var jag mest vilsen som barn. Jag var ganska svag nu när jag tänkr efter. Det var här jag träffade E. Jag hade en stor krets under denna period. Men det var många dåliga vänner. Istället för få och bra vänner som jag har idag. Jag var jättenaiv. Kunde berätta mina privataste saker till en person som jag snackat med i 5 minuter. E och vår tredje brukade alltid påpeka att det inte var bra. Jag började digga eminem. Klädde mig som en hipphoppare hahaha. Trodde att jag var skittuff och försökte vara såå gangstaahh som möjligt. Gud vad jag skäms idag! Jag fäste mig vid människor väldigt snabbt.

14-18 gymnasie tiden kommer här. Jag E och tredje hänger ihop. Plus några till. Vi är väldigt osociala från början. Jag är fortf lite vilsen. Men klädstilen blev liite bättre. Jag börjar älska rock. Mjukrock dock. Här blir jag kär för första gången. Han blir också kär i mig. Jag tror att jag har funnit den rätte. Sen blir jag 18 och blir kär i någon annan. Han blir också kär i mig. Nu tror jag att jag har funnit den rätte! Jag är som sagt sträng i ett förhållande. Titta men inte röra stilen.

18-21 tack gode gud. Jag har funnit mig själv. Jag är inte kär i någon. Allt var så fel. Jag tänkte så fel innan. Mina prioriteringar var fel mina tankar var fel mina handlingar var så fel! Jag har fortf E och den tredje vid min sida. De har alltid funnits där. Tack. Idag är jag varken eminem, svag, naiv (lite) eller bekräftelsegalen. Idag är jag glad, en stark person, på förbättringsvägen och kärleksfull mot min familj och vänner. De som betyder mest och förtjänar det mest.


Det här var en grov sammanfattning. Kan inte ni också skriva något om ert förflutna? Nåt ni brukade älska/hata/göra/tänka/tro?

/ G