eglen

Efter många tråkiga dagar så kom äntligen en rolig. Iförsig så blir dagen som man själv gör den till.
Tidigt på eftermiddagen ringde jag kompisen och frågade om vi skulle på en föreläsning. Ja sa hon. Iochmed ovädret så gick vi ut hemifrån tidigt. Som tur kom vi fram utan några förseningar.

Under tiden satt vi och åt i Subway. Han som jobbade där var jättetrevlig. Har ni tänkt på hur mycket bra personal betyder för ett företag? Vi fick kakor och rabatt. Han vet hur man ska imponera på mig.

När klockan närmade sig 17.00 började vi gå mot salen. Tyvärr kunde inte föreläsaren komma pga vädret. Först blev jag ledsen men vi fick en bra dag ändå. Jag lärde känna många nya människor och det var en sån fin stämning och lugn i gruppen. Sånt gör mig glad. Att se hur människor pratar med varandra på ett fint sätt. Deras respekt. Deras tålamod gentemot varandra. Sånt gör mig så lycklig.

På vägen hem skulle vi skjutsa hem en tjej som var engelsktalande. HAHAHA. Jag envisas med att prata fast än jag inte kan hantera språket. Alltså det går bara inte. Ibland var jag så otydlig (dålig) att hon vände sig bort och tittade ut genom fönstret. Hon trodde väl att jag snackade svenska eller nått och att det inte var riktat mot henne.
Inte nog med det så ska jag försöka ta hennes e-mail adress. Hon bokstaverar så fint och jag tittar snabbt på E (tolk). Det slutade med att E tog min telefon och skrev ner tjejens e-mail adress. Pinsamt men vad ska man göra.

Om jag ska förklara lite snabbt vad rubriken innebär då. Förut älskade jag att gå ut. Bara att sitta ute någonstans med kompisarna och inte göra någonting. Snacka strunt saker i något cafe. Men numera finner jag det så onödigt. Det känns som bortkastade timmar. Jag älskar att umgås med mina vänner men jag vill helst att det sker i samband med något vettigt. Som exempelvis föreläsningar, shopping (daaa), gym och... andra vettiga saker som jag inte kommer på just nu.

/ G

Börjar bli less på att vara ensam hemma. Är alltid det fram till kl 17.00. Sova ut kan jag inte heller göra då mamma kommer hem under sin lunch och väcker mig.
Jag funderar på att köpa en hård och oskön säng så jag sover mindre.

Hur som helst. Idag ska vi få gäster. Det betyder att jag måste upp o städa. Om jag vill leva längre än fram tills kl 17 idag alltså.

Kom precis hem efter ett träningspass och en låång promenad.
När vi tränade diskuterade vi med några andra tjejer om hur man tränar rätt. Enligt mig så ska man köra en muskelgrupp per dag. Alltså måndag ben, tisdag armar, onsdag rygg osv.. Men enligt de andra så ska man köra en hel vecka armar, en hel vecka ben osv. Någon som vet det rätta?

Efter att ha tränat o pratat klart gick vi därifrån. För att komma ut måste vi passera det stora gymmet där det är blandat med tjejer och killar. Främst killar. Förlåt men GUD VAD DET STINKER DÄR. De har största rummet men trots det så stank det. Vårt rum e pyttelitet i jämförelse men det luktar gott!

Så snabbt vi kommit ut därifrån gick vi o köpte redbull och choklad. Följt av en lång och mysig promenad. Vad folk än säger så är vintern helt underbar.

Nu sitter jag och har ingenting att göra. Jag borde plugga lite.. Eller kanske städa mitt rum, dammsuga, fixa köket eller badrummet...

G

Jag har så ont i huvudet just nu. Tog en ipren nyss. Brukar sällan ta tabletter för de skrämmer mig som fan. En liten vit plupp, hur kan den göra så att jag inte får ont längre?
Tar den verkligen bort smärtan eller gör den så att jag inte känner den? Om den bara gör så att jag inte känner den, gud vad hemskt. Jag lurar alltså min hjärna. I vilket fall så hjälpte tabletten inte alls..

Förutom att ha tänkt på det här har jag tränat tillsammans med kompisen idag. När vi var klara med träningen satt vi o "strechade" (jag gör aldrig det). Då berättade hon en rolig grej. Hon hade varit i moskén för någon dag sen. Där satt hon tillsammans med några tjejer. Ena tjejen hade kollat ner på våningen under och sett att killarna har små bord för att kunna läsa koranen (ett litet bord vet inte vad den heter).
Varför har inte tjejerna sånna bord hade hon frågat. Ena tjejen hade kvickt och seriöst svarat "det är för att vi är förtryckta".

Jag vet inte er men jag garvade ihjäl mig när jag hörde det här!

/ G

När jag hör att folk inte äter frukost på morgonen blir jag alltid chockad. Hur?
Jag måste ha frukost när jag vaknar. Det funkar inte annars. Även om jag är försenad till något så äter jag alltid i lugn och ro..sedan stressar jag.

Jag minns när vi hade nationella proven i årskurs nio. Denna dag så var det matte provet. Jag hade vaknat exakt då det skulle börja och jag bodde bokstavligt talat 10 sekunder från skolan. Men vad gör jag? Först en skön frukost och sedan en skön dusch. Juste, dusch är också ett måste. Det här är nog min enda rutin i livet. Annars hatar jag rutiner. Det gör jag verkligen.

Efter att jag var klar med mina rutiner hade jag gått till centrum för att köpa läsk. Till sist så gick jag till provet. Satte mig och gjorde den i lugn och ro. Jag gillar inte att stressa.

Här om dagen så var jag inne på egoinas.se. Där stod det att man kunde skicka ett sms till ett nummer och få en gratis drömsemla.

 Så här ser drömsemlan ut. Eller?

Idag gick jag för att hämta ut min drömsemla. Gud vad besviken jag blev. Så ful den var. Den liknar allt förutom en semla. Bara för det gick jag förbi maxi för att köpa riktiga semlor.


 

Juste, jag hatar semlor egentligen.

I mitt förra inlägg skrev jag att jag var gråtfärdig. Detta fick mig att tänka på en grej som hände för någon vecka sedan.

Det var en morgon (kl var ca 11-12) och jag sov. Jag sover vääldigt djupt. Långt ifrån hör jag att min telefon ringer. Ett flertal gånger. Sedan hemtelefonen. Jag sover vidare utan att svara, känns omöjligt att ens röra på mig just då. Efter ett tag hör jag ett annat ljud. Nämligen dörren som plingar. Den som plingar gör det ORDENTLIGT.

plingplingplinggggggplingplingpling.

Jag går upp och öppnar dörren direkt. Ni vet ju hur det blir när man går upp ur sängen för snabbt. Man ser typ ingenting. Så blir det även denna gång. Jag ser ingenting. Där står iallafall min barndomskompis som pratar. Jag hör nästan inte vad hon säger. Det låter typ "din galning jag har ringt dig hundra gånger jag har ringt till din mobil till ditt hem och jag kommer inte in genom porten men en annan familj öppna dörren jag är försenad tilljobbet villken tur att någon öppnade dörren...................". Fast allt detta säger hon snabbare än dr dre. Någonstans däremellan ger hon mig en fet kram och en stoor blomma.

Jag fattar ingenting och inte ens ett enda ord kommer ifrån min mun. Innan jag ens har fattat något hoppar hon in i hissen och drar. Jag står stilla och tänker vad som har hänt... tills jag hör en bil tuta. Så som man brukar tuta när det är bröllop.

Jag går ut till balkongen för att se vad det är. Vem om inte min barndomsvän? Självklart! Hon tutar tills jag inte kan se henne längre. Jag är så chockad att jag inte ens märker att jag står i snön helt barfota.
Så snabbt jag kommer in i lägenheten igen känner jag hur jag börjar gråta.

Detta var en sån fin överraskning och jag blev så rörd. Jag grät över hennes blomma, hennes fina grattiskort(körkort) och över att jag inte kunde få ut ett enda tack under all chock.

G

bowling är inte det enda jag är bra på! jag har några enstaka dolda talanger.

Det finns faktiskt en grej som jag bokstavligen tror att jag är bäst på. Bäst i världen alltså. Iallafall top 10. Jag menar allvar. Det är det där fotbollsspelet. Eller fotbollsbordet. Jag kan möta vem som helst utan att ens tänka på att förlora. Det har hänt att jag har förlorat några enstaka gånger men de hade änglavakt eller något. Måste ha varit så.
Är det någon som vågar utmana mig?

Juste, sen är jag en riktig röjjare på röj! BEVIS NEDAN

Detta är ett gammalt resultat. Tänk bara hur grym jag är nu

Jag minns när jag flyttade hemifrån. Fan vad roligt det var tyckte jag i början. Det var jag och två kompisar från gymnasiet som flyttade tillsammans. Det var typ en port mellan oss. De första dagarna kändes allt så roligt och vi ÄLSKADE det. Vi kunde åka till skolan 3 på natten och springa runt där. Eller gå till någon datasal där vi alla spelade spel mot varandra (finns inget annat att göra i Gävle och festa är inget alternativ).
Eller jo en gång gick vi på en kårfest. Stannade fem minuter och stack.

Eftersom att jag vet att jag är lite hemsjuk så tog jag alla möbler från mitt riktiga hem och möblerade den nya lägenheten med dessa. Vi passade på att förnya möblerna här hemma hos mamma då.
Så lägenheten i Gävle såg exakt likadan ut så som det gjorde hemma.

Det hjälpte ingenstans ska ni veta. Efter ett tag började jag må riktigt dåligt. Det var inte lika roligt att vara själv hemma, äta skräpmat, umgås med folket där (det var två killkompisar från gymnasiet förresten, så jag saknade mina tjejer otroligt). Umgicks inte ens med en endaste tjej.

Jag brukade ringa hem flera gånger varje dag. Åkte hem minst varje helg. Oftast var jag i Gävle kanske 2-3 dagar i veckan. Ibland kunde jag strunta i att åka dit på flera veckor. Efter två år flyttade jag tillbax.

Jag vet inte om det var fel stad, fel människor eller fel på mig? Samma sak, när jag är hemma hos andra vill jag hem ganska så snabbt. Ibland är det jobbigt.