eglen

För två tre dagar sedan stötte jag på en person. En kille som är riktigt smart. Alltså einstein smart. Fin var han också. Han kan räkna ut konstigaste grejerna och på spel är han helt otrolig. Omöjligt att vinna över honom. Först iakttog jag honom och han var väldigt kylig mot tjejer. Han dissade alla hit och dit. Mig dissade han inte. Fast jag försökte inte med något så fanns inget o dissa egentligen. Kanske borde nämna att jag gillar smarta personer. Är man smart och lång då ligger man bra till.

Hur som helst så började vi prata. Jag som har försökt att ta avstånd från killar riktigt ordentligt påminde mig själv om det hela tiden. Det gjorde jag också. Så efter 5-10 minuter sa jag till honom från ingenstans att jag inte alls var intresserad utav någon kille eller något förhållande och om någon vill gifta sig med mig så får de ta det med min familj, inte mig.

Jaha, freak, tänkte han nog då. Men jag visste att det skulle komma..

Idag säger han till mig att han har gått o blivit helt kär och att vi ska gifta oss på ett eller annat sätt.
Sa jag något konstigt? Har jag inte gjort mig tydlig? Vad gjorde jag för fel? Dessa var några frågor jag ställde honom. Men jag var tydligen jättetydlig.

Ju mer jag försöker gå bort från killar desto svårare blir det. I get it, prövning.