eglen

Det är så pinsamt så att det är roligt.
Jag var på väg mot en kurs med bilen.. Lokalen låg inne i stan och det är inget problem, vanligtvis.

Jag stannade med bilen vid lamporna.. Jag skulle svänga vänster. Tittade backspegeln, inget ovanligligt ett par bilar och en polisbil.. Lamporna bytte färg o det blev grönt.. Precis när jag svängt lite och väntar på att bilarna ska åka framåt så att det blir ledigt hör jag en tuta.. hm.. Jag svänger in och tittar i spegeln igen.. Polisbilen som var bakom hade oxå svägt. Och lamporna på den lyste nu som en galning.

Jag svängde in mot parkeringen och stannade, polisen frågade mig om jag inte hade sett skylten. Den hade jag inte sett.. Det var tydligen förbjudet att svänga där.
-Hmm det blir tusen spänn för det där.
-Va ehmm 1000 kan inte ja få lite mindre (shit, shit tänker ja)
-Nej, nu lär du dig en läxa..
sen gick han iväg till bilen..

Jag känner hur 1000 spänn känns.. Jag orkar inte be pappa om pengar.. fan va mycket jag slösar.. datan, mobilen, fickpengarna o nu 1000 spänn. oohh herregud fan inte nu igen.. Jag känner att jag börjar bli tårögd jag blir det så lätt ibland, speciellt om jag tänker på att jag gör folk beskriven. Och nu tänker de inte stanna. Polisen kommer tillbaka.. och ja kämpar..
-Körkotertet. (ja ger den) Hur länge har du haft den?
-Fyra år
Det värsta är att prata jag vet att ja kommer börja gråta. Fan!
- Vad skullu du göra här
Jag förklarar vad jag skulle göra..
- Ehmm (jag snyftar nästar) asså skriv bara bötern så ska jag iväg..
- Ok.

Han tar mitt körkort och går iväg.. O jag sitter i bilen.. Tårögd? Nej gråtande. För tårarna rinner ner för mina kinder. Jag försöker torka bort men det går inte.. Nu finns inget jag kan göra åt saken. Jag känner mig sj. 
Han kommer tillbaka o ser.. Han hade sett det innan oxå, att jag grät!!!!

- Du, har inga anmärkningar
- Hmm (jepp fortfarande gråtandes)
- Du, vi skippar det här den här gången..
- Va? aha ok tack så mycket.. Jag gråter fortfarande inte glädjetårar utan jag kan bara inte sluta det är en makanism i mig som är automatisk, inget man kan styra.

Jag stängde dörren försökte torka bort tårarna. Satt där en stund. Titta åt vänster och såg polisbilen. Han åkte inte iväg.. Gestikulerade att jag skulle dra ner fönstret.
- Nu kan du vara glad på föreläsningen sa han och log brett.
Jag log lite. Att prata var ingen bra idé så ja körde på en tummen upp istället.

Resten av dagen satt ja på kursen och smålog för mig sj. Jag tänkte på hur jag måste ha sett ut.. Allt var bara för roligt o pinsamt oxå för den delen.. Väl hemma berättade jag det för folket. Vi skrattade lite. Sen berätta jag för kompisarna, skratta lite till. Det här kommer berättas om och om igen :)...