eglen

Förrigår tror jag att det var, råkade jag ut för en liten blåsning. E har köpt ett nytt telefonkort och bestämmer sig för att skojjas lite med mig! Hon skickar ett sms och leker en hemlig beundrare. Iochmed att vi slutade med sånt för ca 5 år sedan så misstänkte jag inte mina kompisar alls, inte det minsta!

Såhär såg vår konversation ut:

Min hemliga beundrare: Hej får jag ställa dig en fråga
Jag: Ok (jag tror att det är en kille som är hopplöst förälskad i mig, en skitsnygg sådan)
Min hemliga beundrare: Är du tillsammans med någon?
Jag: Varför undrar du? Vem är det?
Min hemliga beundrare: Snälla fråga inte mig vem jag är. Tänker du inte svara?
Jag: (tycker så synd om killen och vill inte pusha honom men vill fortfarande fortsätta prata) Nej jag är inte tillsammans med någon. Du tänker inte tala om vem du är alltså?
Min hemliga beundrare: Det är ingen ide för du e sååå svår!
Jag: (leker villig så han ska säga vem det e) Hehe har du försökt förut eller? Känner jag dig?

Tänk er hur mycket E ler när hon läser mina svar!!!!!

Min hemliga beundrare: Aa du känner mig jättebra
Jag: Vart bor du?
Min hemliga beundrare: *****vägen (alltså precis i närheten av mig)
Jag: Alltså.. jag är inte intresserad utav nåt förhållande just nu.
Min hemliga beundrare GOES E: Hahahah du älskar mig!


Hahah jag dissade alltså killen så snabbt jag insåg att det inte var någon snygg mystisk kille.
Mot slutet misstänkte jag en kille som jag verkligen inte är intresserad utav. Jag var så deppad över situationen och tänkte på hur pinsamt det skulle bli att träffa på honom ute. Jag blev så arg på honom för att han ens försökte. Förlåt du ovetande oskyldiga kille!

/ G